En udda filmupplevelse som vågar vara annorlunda
”Cuckoo” är en konstnärlig skräckfilm som kräver tålamod men belönar nyfikenhet. Den är inte för alla, men helt klart minnesvärd.
När tonåriga Gretchen tvingas följa med sin pappa till en exklusiv resort i de tyska alperna, börjar märkliga saker snart ske. Människor försvinner, och Gretchen hemsöks av både fysiska och psykiska förändringar. Frågan är: Vad är det egentligen som pågår – och vad vill resortens manipulerande chef?
Regissör Tilman Singer bjuder här på en skräckfilm som kombinerar gammaldags stil med kroppslig skräck. Filmen kräver tålamod men visar också på en strävan att tänja på genrens gränser.
Tematik och bildspråk i samspel
Filmens titel, ”Cuckoo”, går längre än en referens till galenskap. Den anspelar även på gökfågeln, vilket symboliserar kroppslig invasion, förlust av identitet och ofrivillig förändring. Här sitter skräcken inte bara i ögonen – utan också i kroppen.
- 70-tals estetik med analog film
- Hypnotisk atmosfär via färgtoner och kamerarörelser
- Obehaglig ljuddesign som bidrar till stämningen
Hunter Schafer briljerar
Jag är ett stort fan av ”Euphoria”-ensemblen, och att se Hunter Schafer i rollen som Gretchen är en upplevelse. Hon levererar ett nedtonat men starkt porträtt av karaktären, vilket tillför filmens emotionella tyngd.
Dan Stevens är också värt att nämna; han briljerar som resortens karismatiske ledare, vilket förstärker det underliggande obehaget genom sitt kroppsspråk och karisma.
Frågor och svar
1. Vad handlar filmen om?
“Cuckoo” följer Gretchen, en tonåring som tvingas besöka en exklusiv resort där hon upplever konstiga och skrämmande händelser.
2. Är filmen för alla?
Nej, filmen kräver tålamod och är kanske inte för alla, men den belönar dem som uppskattar konstnärliga ambitioner.
3. Vilken typ av skräck är filmen?
Den kombinerar kroppslig skräck med en gammaldags stil, vilket ger en unik känsla av obehag.
Filmen “Cuckoo” är en fascinerande skräckfilm som riktar sig till de som uppskattar det konstnärliga snarare än traditionell berättande. Regissören Lucile Hadžihalilović, känd för att utmana konventioner, lyckas skapa en stämning som kan fascinera en viss publik, medan den kan avskräcka mindre vana genretittare. Med influenser från regissörer som David Cronenberg, är filmen en visuell upplevelse som också väcker frågor om identitet och kroppens kontroll.
För den nyfikna – men inte för alla
”Cuckoo” bjuder på ett absurt och långsamt berättande, där tittaren måste acceptera osäkerheten. Den som är öppen för det konstiga kan upptäcka ett rikt och originellt verk. Här är några saker att tänka på innan du ser filmen:
- Filmstil: Mer som Suspiria eller Possession än Hollywoodskräck.
- Handling: Luckor i manuset kan göra det utmanande för vissa tittare.
- Symbolik: Viktiga scener ställer frågor om mänsklig identitet och kroppslig kontroll.
En skräckfilm som vågar vara annorlunda
Filmen utforskar teman snarare än ger svar. Ett centralt ögonblick är när Gretchen spelar gitarr, vilket representerar självuttryck mitt i kaoset. ”Cuckoo” är visuellt imponerande och rik på symbolik, men erkänns också för sina ojämnheter. Den erbjuder en unik upplevelse för konstälskare men kan vara frustrerande för andra. Den är definitivt värd att se.
”Cuckoo” kan nu streamas på SkyShowtime.
Vanliga frågor om “Cuckoo”
1. Vad handlar “Cuckoo” om?
Filmen utforskar teman kring identitet och kroppslig kontroll genom ett absurd och symboliskt narrativ.
2. Är “Cuckoo” en typisk skräckfilm?
Nej, “Cuckoo” följer inte traditionella skräckkonventioner och är mer konstnärlig än kommersiell.
