Recension: Kvinnan i hytt 10 (2025) – Keira Knightleys nya thriller
En klassisk thrillerpremiss får modernare drag, men tappar fart i Netflix-formatets trygghet. Simon Stones adaption funkar, men inte mer än så.
Det finns något oerhört klaustrofobiskt över en yacht mitt ute på öppet hav. Ingen väg ut, ingen väg in. När journalisten Lo Blacklock, spelad av Keira Knightley, kliver ombord på lyxyachten Aurora för ett prestigefyllt reportage, anar hon inte att resan kommer bli något helt annat än den glamorösa tillställning hon förväntar sig. En natt hör hon skrik och ser en kvinna kastas överbord från hytt 10. Men när hon larmar besättningen får hon beskedet som blir filmens centrala konflikt: alla passagerare och besättningsmedlemmar är redovisade. Ingen saknas. Hände det över huvud taget?
Regissören Simon Stone navigerar Ruth Wares bästsäljande roman genom filmformatet.
Filmen hittar sin ton i det psykologiska gränslandet
Det som funkar bäst är filmens själva kärnidé – det där ständiga tvivlet. De har förstått hur man använder yachtens arkitektur för att skapa oro. Gångarna känns för smala, hytterna för isolerade och havet därutanför för stort. Det är effektivt berättat och i filmens starkaste stunder känner man verkligen den där skakiga osäkerheten: är Lo galen, eller är det alla andra?
Det är här filmen hittar sin ton, i det där psykologiska gränslandet. Man dras in i det Lo upplever, tvekar tillsammans med henne, börjar leta efter symboler och tecken ombord – vad betyder egentligen allt det här? Men precis när man ska ge sig hän åt mysteriet helt, drar Stone tillbaka, förklarar lite för mycket, trycker lite för hårt på expositionen.
LÄS OCKSÅ: Nya filmer och serier på Netflix i oktober 2025
När Netflix-maskineriet tar över
Jag har insett varför Netflix-produktioner som denna så ofta hamnar på en trea i betyg. De har ofta grymma koncept – som detta – men dialogen drunknar i exposition. Det är uppenbart att Netflix gör produktioner med medvetenheten om att dagens tittare kollar i mobilen samtidigt, så de proppar in så mycket förklaring i repliker att ingenting får andas. Kanske är det bara jag, men det känns så konsekvent.
Vi som faktiskt vill se filmen, som sitter fokuserade och tar in både bild, ljud och gester, känner oss dumförklarade. Vi ser att Lo är nervös, vi ser spänningen i hennes blick – men så måste någon ändå säga det högt. “Du ser nervös ut, Lo.” Tack, det märktes.
Det här är synd, för Stone har faktiskt byggt upp något intressant. Det finns en rytm i hur mysteriet fördjupas varje gång båten lämnar hamn. När Aurora är ute till havs, intensifieras skeendet, spänningen stiger, vi dras längre in. Men när båten stannar, stannar också filmen. Det blir pausknapp på thrillern, och det tar för lång tid innan motorn startar igen.
En ensemble i Knightleys skugga
Keira Knightley bär filmen tungt på sina axlar och hon gör det bra. Hennes Lo är aldrig helt stabil, aldrig helt pålitlig, och det är precis så rollen ska spelas. Hon lyckas med konststycket att göra oss osäkra på vad vi själva ska tro.
Runt henne rör sig en ensemble av bekanta ansikten – Hannah Waddingham, Guy Pearce, Kaya Scodelario – men de förblir alla schackpjäser i Lo:s gåta snarare än fullt utvecklade karaktärer. Det är ett medvetet val, förvisso, men det gör att filmen ibland känns tunnare än den borde.
Ett mysterium som nästan når hela vägen fram
När allt kommer omkring är Kvinnan i hytt 10 en fullt funktionell thriller som gör det den ska, men sällan mer. Den har rätt ingredienser: en stark huvudroll, en paranoid atmosfär, en gåta som lockar. Men den får aldrig riktigt flyta fritt.
Den känns för medveten om att vara en Netflix-film, för rädd att tappa tittaren, för benägen att förklara istället för att visa.
”Kvinnan i hytt 10” finns att streama på Netflix från och med den 10 oktober.
LÄS OCKSÅ: Unika och hyllade kriminalserien på Netflix är snart tillbaka med ny säsong
Filmtopp uppdaterar dig med nyheter och tips inom streaming. För att inte missa någon stor händelse – följ oss på Facebook.
