DEBATT | ARLANDA
I våras föreslog regeringens Arlandautredning ett stort paket med åtgärder kopplat till flygplatsen, baserat på ett antagande om kraftigt ökat flygande. Men när flyget ska nå nettonollutsläpp 2050 kan det bli upp till 65 procent dyrare att flyga, vilket skulle påverka efterfrågan. Därför behövs en uppdaterad analys av hur kostnader och efterfrågan på flygresor kan utvecklas innan beslut fattas.
EU:s mål är att nå nettonollutsläpp av fossil koldioxid till 2050, och där ingår också flyget. Den svenska flygbranschens färdplan för fossilfri konkurrenskraft säger att inrikesflyget ska vara fossilfritt 2030, utrikesflyget ska vara det till 2045. Den förmodat viktigaste lösningen för att nå målet är att övergå från att tanka fossilt flygbränsle till bioflygbränsle och elektrobränsle. Dessa bränslen kan användas i dagens flygplan, regelverket tillåter redan upp till 50 procents inblandning. Men biobränsle är cirka fyra gånger dyrare än fossilt bränsle, vilket sannolikt är en orsak till att inblandning av biobränsle i dag sker i mycket begränsad omfattning.
Inom EU finns två avgörande styrmedel för att göra flyget fossilfritt: EU:s utsläppshandel och en kvotplikt. Inom utsläppshandeln minskar utgivningen av nya utsläppsrätter varje år och 2039 ska den helt upphöra, enligt nuvarande regelverk. Det är ännu inte bestämt hur regelverket kommer att se ut efter 2039, men sannolikt måste flygbolag med kvarvarande fossila utsläpp betala för motsvarande mängd negativa utsläpp, exempelvis från infångning och lagring av biogen koldioxid, så kallad bio-CCS. Oavsett hur regelverket utformas kommer priset på utsläppsrätter sannolikt bli mycket högre fram till 2040. EU:s kvotplikt för flyget bygger på en gradvis upptrappning. Från och med i år ska minst 2 procent av fossilfritt bränsle blandas in, för att öka till minst 70 procent 2050. Sammantaget kommer utsläppshandeln och reduktionsplikten innebära ökade kostnader för flyget, vilket håller tillbaka efterfrågan.
