Recension – Ninja Gaiden 4

Okej, här är utgångsläget för Ninja Gaiden 4: vi befinner oss i en inte alltför avlägsen framtid och skådeplatsen är Tokyo. Världsmetropolen ligger i ruiner och härjas av ett magiskt regnoväder som gör platsen fullständigt obeboelig. Alltsammans beror på liket av den ondskefulla entiteten The Dark Dragon God som svävar högt över staden. Besten har besegrats flera gånger men verkar alltid återuppstå, och trots att den nu är död förpestar den alltså den verkliga världen från andra sidan graven. För att bryta cirkeln har den paramilitära organisationen D.D.O (Divine Dragon Order) slagit en järnring runt området och fängslat prästinnan som är nyckeln till att sätta igång ännu en uppståndelse.

“En sådan extrem emolugg att man knappt ser ögonen på honom”

Även om spelseriens stora affischnamn stavas Ryu Hayabusa är det inte han som står i rampljuset denna gång. Jag spelar som Yakumo, en spenslig och osnuten yngling som drabbats av en sådan extrem emolugg att man knappt ser ögonen på honom. Han tillhör ninjaklanen Raven Clan, en systerklan till den mer kända Hayabusaklanen, och enligt en uråldrig profetia är det någon av deras ninjor som ska göra slut på drakguden en gång för alla. Därför känns mitt första uppdrag rätt enkelt: inflitrera D.D.O, hitta prästinnan och döda henne. Ingen prästinna = ingen ond drake.

Men vår käre protagonist visar sig vara lika lättövertalad som dödlig. Enligt prästinnan, som heter Seori, är det nämligen möjligt att oskadliggöra draken för all framtid om den först “renas” innan någon delar ut dödsstöten. Men det kräver alltså att den först återuppväcks, och till det behövs givetvis prästinnan. En deal som Yakumo förvånavärt snabbt går med på och resten av spelet ägnas åt jakten på den onda gudens splittrade själ som behöver sättas ihop innan den förgörs för gott. Något som självfallet sätter Yakumo och hans närmaste i direkt konfrontation med både D.D.O och Ryu Hayabusa som inte vill låta den onda guden vakna igen.

Det kan låta aningen snurrigt och ramberättelsen för Ninja Gaiden 4 kommer inte vinna några priser, men det spelar ingen roll på det stora hela. Här kommer spelbarhet och råsnabb action i första rummet. Visst förekommer det en del blinkningar och återkopplingar till tidigare delar i Ninja Gaiden-sviten, men jag skulle inte säga att du behöver ha spelat dem för att kunna njuta av det här spelet fullt ut. Stäng bara av hjärnan och koppla på reflexerna.

När man talar om ninjor tror jag att många tänker på luriga lönnmördare som använder sig av speciella manicker och ninjavapen för att lika ljudlöst som omärkt ta sina måltavlor av daga. Så tänker inte gänget bakom Ninja Gaiden 4. Här är det fullt ös medvetslöst som gäller och det spelar ingen roll om det är cybersamurajer, onda andar eller muterade monster som står i vägen. Blod sprutar, lemmar kapas och klingor korsas så det står härliga till. Vid utvalda tillfällen får den gode Yakumo också möjlighet att utföra lite mer traditionella lönnmord, men de är oftast bara startskottet på en batalj där baljor av blod sedan spills hej vilt.

Den ninjastjärten känner man igen.

Drakliket förpestar Tokyo, typiskt.

En prästinna med märkliga kläder men koll på läget.

Här framme väntar nog en boss.

Spelet är uppdelat i banor som i sin tur består av flera mindre arenor sammankopplade av transportsträckor och korridorer. Längs med nivåerna stöter man på små stationer där man kan köpa förnödenheter och låsa upp nya förmågor hos ninjamästaren Tyran som hänger med på resan men håller sig i bakgrunden. Det går också att ta sig an mindre sidouppgifter som ger extra pluring och användbara pryttlar, men dessa kräver ingen större arbetsinsats och löser nästan sig själva bara man är lite uppmärksam, öppnar rätt kistor och plockar på sig rätt saker längs med vägen. Berättelsen äger rum bland högteknologiska cyberpunk-doftande skyskrapstäta stadsmiljöer, sunkiga dödsträsk i andra dimensioner och gamla japanska tempelrunier i hårt vindpiskade bergspass. Även om det både är spektakulärt och varierande blir det aldrig riktigt imponerande rent grafiskt, men flytet finns alltid där och det är det viktigaste.

“Stryka med kommer du att göra”

Traditionsenligt för genren så avslutas varje nivå med en sammanställning och slutbetyg baserat på hur många du dödat, hur du dödade dem och hur många gånger du själv strukit med. Och stryka med kommer du att göra, för Ninja Gaiden 4 är svårt, precis som man kan vänta sig med tanke på seriens arv. Men även om det är lätt att dö är det nästan ännu lättare att fortsätta försöka. Varje game over-skärm ger dig möjligheten att fortsätta från din senaste checkpoint och är du mitt i en större strid får du ofta starta därifrån. Det går också att sänka svårighetsgraden och skulle du duka under flera gånger kommer Tyran att ge dig hälsobrygder innan du ger dig i kast med sammandrabbningen igen.

“Får man bjuda upp till en dödsdans?”

Att välja vapen är ett måste.

Förutom att själv attackera kan Yakumo också blocka, ducka och parera. Görs detta med rätt tajming belönas du med ett tillfredsställande klangljud och ännu större möjligheter att slå tillbaka. Raven-klanen använder sig också av en sorts blods-ninjitsu som ger mina vapnen nya, starkare förmågor och när tillräckligt med blod spillts kan går det att aktivera ett raseriläge som gör vår hjälte ännu dödligare. Under resans gång får Yakumo också tillgång till fler vapen, de skiljer sig lite grann från varandra men samtliga verkar gångbara i alla lägen. Exakt vilka tillhyggen som dyker upp får ni upptäcka själva, min personliga favorit får man tillgång till först senare i spelet.

“Givetvis dyker också den legendariska superninjan Ryu Hayabusa upp”

Givetvis dyker också den legendariska superninjan Ryu Hayabusa upp i egen hög person och i kontrast till ståtligt muskulöse Ryu framstår nykomlingen Yakumo ett ännu större mähä. Glädjande nog blir Ryu också spelbar en bit in i äventyret och även om hans rörelsemönster påminner om Yakumo så skiljer de sig en del, bland annat kan han inte använda andra vapen än sitt svärd men har istället tillgång till mäktiga ninpo-magier, vilket är rätt uppfriskande.

På det stora hela är Ninja Gaiden 4 en riktigt underhållande actionfest, men det finns en del smolk i glädjebägaren. Kontrollerna är dugliga för det mesta, men ibland blir det riktigt frustrerande när kameran trilskas och jag blir vansinnig när Yakumo prompt envisas med att slunga sina kaststjärnor mot alla fiender förutom den jag egentligen vill att han ska pricka. Grafiken gör jobbet, men får en inte att tappa hakan, och ljudmattan bjuder inte heller på några större överraskningar. Utöver ljudet av skarpslipade klingor som skär genom förstärkta pansar och köttiga demoner bjuds det bombastiskt adrenalinpumpande kompositioner värdiga valfri actionrulle. Det låter bra och passar inramningen men är inget man minns efteråt. Även om man hade kunnat önska sig en bättre huvudberättelse är det framförallt striderna och tempot som är spelets styrkor. Att bara rusa fram och göra slarvsylta av allt som kommer i vägen är otroligt tillfredsställande och avkopplande. När stridssystemet och kombos satt sig i ryggmärgen låter jag reflexerna agera själva och andra delar av hjärnan vila.

Man får både glida, surfa och flyga fram.

Ryu Hayabusa, superninjan i egen hög person.

Skarpa klingor finns det gott om.

[/imgd]

Huvudberättelsen avklarades på ungefär tretton timmar, men när eftertexterna rullat får du möjlighet att ta dig an olika utmaningar eller klara av kapitlen med ännu högre betyg. Så för den som motiveras av sånt finns ytterligare timmar av underhållning. Spelet gör inget revolutionerande och påminner om många andra spel i genren. Framförallt tycker jag att det finns likheter med Metal Gear Rising: Revengencedet actionbetonade stickspåret till Hideo Kojima-serien där den hårfagre ninjagrabben Raiden hade huvudrollen, och det är inte så konstigt då det också utvecklades av Platinumgames.

Ninja Gaiden 4 är en solid hack n’ slash-upplevelse med precis de svagheter man kan vänta sig. Det är inget mästerverk, men det är inte alltid det man vill ha. Ibland vill man käka avsmakningsmeny på en trestjärnig Michellinkrog och ibland vill man bara ha riktigt bra hambugrare. Så enkelt är det bara. Och Ninja Gaiden 4 är en ninjaburgare som heter duga.

Fotnot: Ninja Gaiden 4 släpps till pc, PS5 och Xbox Series den 21/10. Testat på PS5.